Det är aldrig enkelt att ställas inför en förändring. Det är om möjligt ännu svårare att tvingas in i den.
Samtidigt är det en utmaning som inte bara går att hantera, det går att utvecklas i den och också lära sig att tycka om den.
En förutsättning för att lyckas är att du har modet och tålamodet att genomföra arbetet varje dag - oavsett var du befinner dig.
2020 kastades vi alla in i en värld ingen av oss hade kunnat drömma om. Vårt sätt att arbeta förändrades, precis som vårt sätt att mötas och samtala. Jag tyckte inte alls om det.
För mig har det analoga mötet alltid varit oerhört viktigt, men pandemin skapade restriktioner som gjorde att vi varken kunde genomföra våra utbildningar eller processer som planerat och även jag tvingades in i en digital vardag.
Den stora omställningen i samhället skapade många nya frågor, både hos oss på CHPS och hos våra vänner. Hur ska jag som chef kunna leda i förändring? Vad händer i en grupp när medarbetarna inte längre delar vardagen? Hur förändras dialogen när vi inte möts på kontoret?
Hur påverkas kulturen när samtalen vid kaffeautomaten försvinner och hur ska jag som kunna leda en grupp på distans?
Det är många stora frågor och det finns inga enkla svar. Däremot vet vi av erfarenheter att det inte finns några genvägar. Det går inte att fuska.
Att leda i förändring
Oavsett om vi lever i en analog eller digital värld stavas vägen till framgång arbete. Det enda som förändrats är vårt sätt att utföra jobbet.
Exempelvis kan du som ledare välja att målstyra din grupp istället för att styra varje dag. Det krävs en tilltro till individen, men också tydliga krav och ramar.
Uppföljning och återkoppling blir extremt viktigt. En digital värld ställer även högre krav på kommunikationen och företagets sociala miljö. När fikapausen försvinner, försvinner också det naturliga samtalet.
Givetvis är det svårt att ersätta, men det går att hitta lösningar. En möjlighet är att skapa fikarum digitalt, i den världen kan vi fortfarande sitta mitt emot varandra och samtala under en kortare paus. Det krävs inte mer än en skärm, en kopp kaffe och viljan att kliva in i ett digitalt rum.
Jag älskar det analoga mötet och längtar efter det, men även om jag för ett år sedan var motståndare till det digitala mötet har jag insett att det idag fyller en mycket viktig funktion.
Det är en förutsättning för att kunna göra det arbete som krävs för att nå framgång, det arbete som aldrig tar slut . Vi lever i en ständig förändring och det finns inga genvägar.
Den enda vägen till framgång är att arbeta för det, varje dag.
Oavsett var du befinner dig.
Det är två världar som kan upplevas så oerhört olika. Idrotten och näringslivet. Ändå finns det en stor gemensam nämnare. Att få varje individ engagera sig och känna sig inkluderad, vilket leder till att gruppen uppnår sina gemensamma mål.
Efter mina år på fotbollsplanen tog jag med mig många erfarenheter till sidlinjen och under snart 30 år har jag arbetat med olika klubbar i flera olika länder. Oavsett var jag har arbetat, i Sverige, Norge eller Sydafrika har jag alltid haft samma värdegrund som har styrt mitt ledarskap. Ett inkluderande ledarskap där var och en har fullt ansvar för sitt område inför gruppen.
Vi jobbar alla mot samma mål, inom de ramar i gemensamt har bestämt. Vi ställer krav på oss själva och på varandra. Alla är olika, men vi ser varandra och det som var och en av oss bidrar med till gruppen.
Den metodiken och tydligheten har följt med mig när jag har klivit in i näringslivet. Den vill jag nu dela med mig av.
Likheter mellan idrott och näringsliv
Det finns mängder av skillnader mellan ett idrottslag och ett företag, men det finns också flera likheter. Det finns saker som näringslivet är betydligt bättre på än idrotten, men det finns också många saker som näringslivet kan lära sig av idrotten. En av dem är att bygga ett lag som talar till varandra och inte om varandra. Ett lag som arbetar tillsammans mot gemensamma mål.
Vi inom vårt lag har skapat en gemensam målsättning och bestämt oss för vilka ramar som gäller för oss gemensamt. Jag ser de som ett inkluderande ledarskap där vi tillsammans tittar på hur vi ska uppnå vårt mål och vad som krävs av var och en av oss. Vad behöver varje gruppmedlem bidra med för att vi ska växa som individer, ta vårt individuella ansvar och känna en styrka både i oss själva och i den grupp vi tillhör?
Vi ska också ha roligt tillsammans, vara stolta över det vi gör och göra det med glädje. Lyckas vi med det och med att uppnå det optimala resultatet efter våra förutsättningar. Då är vi vinnare. Mina största segrar har jag faktiskt vunnit med lag som inte har kunna vinna någon titel, men vi har ändå varit vinnare eftersom vi levererat det optimala resultatet sett efter våra förutsättningar.
Att vara högpresterande över tid
Inom idrotten mäts alltid resultatet, fotboll är inte en lek med kortbyxor, utan ett hårt arbete som pågår varje dag. Ett lag tränar många pass inför varje match, analyserar sina konkurrenter och förbereder sig grundligt inför varje match. Därefter görs samma analys över vad som gick bra och var som behöver förbättras. Det är samma mönster om och om igen, varje vecka och varje månad under en lång säsong. Först därefter mäts det stora slutresultatet. Det är också ett tankesätt som går att föra över till näringslivet.
Carl-Axel Hageskog och Per Gerrevall har i sin bok ett underlag på intervjuer av 20 coacher som på internationell toppnivå lyckats inte bara en gång utan flera gånger över lång tid. Gemensamt för alla är den vikt de lägger i att skapa en värdegrund.I samband med deras föreläsning på SVEBIS konferens som höll på GIH; Gymnastik och Idrottshögskolan i Stockholm, blev det tydligt att deras slutsatser stämmer väl överens med de som Tjolle Ström drog i sin studie kring hållbara idrottsmiljöer som lyckas över tid. Detta bekräftar det vi på CHPS – Centrum för Högpresterande System – arbetar utifrån, där VÄRDEGRUNDENär av stor vikt för att skapa framgång för organisationer, grupper och individer.
Eftersom jag själv är en av de coacher som intervjuats känner jag väl igen mig i båda studierna och blir än mer säker på vikten av mina egna FRAMGÅNGSNYCKLAR.
Mästerskapscoachernas kunnande bygger, enligt Hageskog och Gerrevall, på fyra dimensioner med en etisk grund som bas. Den etiska grunden är gemensam för alla mästerskapscoacherna och den bygger på en VÄRDEGRUND.
Vikten av en tydlig värdegrund
Värdegrunden är tydlig och bygger på respekt och omsorg till aktiva och andra inblandade parter. Alla mästerskapscoacher lever sin värdegrund och är uppriktiga och trovärdiga.
Analytisk och systematisk dimension
Struktur systematisk noggrannhet och disciplin. Man ger så lite utrymme som möjligt åt slumpen. Man har en professionell uppmärksamhet – en idrottens blinda blick. ”Framgång är ingen tillfällighet!”
Man sätter upp tydliga ramar, och tänker i förväg på vilka konsekvenser som kan uppstå av de olika valen.
Innovativ och kreativ utvecklingsdimension
En ständig strävan efter förbättring och utveckling där man utmanar gränserna.
”Gränsen för det omöjliga är där vi skall börja”.
En tydlig intention och mål för vad man vill uppnå av egen kraft, oberoende av konkurrenters val.
Auktoritet och stabilitetsdimension
Stabilitet och uthållighet
Idrottslig ”grit”
Fatta beslut och stå för dem.
Hantera avvikelser i alla lägen.
En mästerskapscoach lever värdegrunden, har sin strategi klar och håller sig till den. Om yttre händelser gör att man måste ändra sin strategi har mästerskapscoachen redan förberett sig på annorlunda scenarier.
Relationell och kommunikativ dimension
En social lyhördhet där en tillit mellan coach och aktiv/medarbetare/kollegor byggs för att få helheten i livet att fungera. Mästerskapscoachen kommunicerar både utåt och inåt.
För att få helheten att fungera och för att nå sina mål behöver man bestämma vilka beteenden som skall styra. Det beteendet behöver man träna på, precis som man behöver träna på att nå målet, det vill säga man måste göra jobbet – varje dag!
Vem älskar inte Netflix? Med över tvåtusen titlar att välja bland finns alltid något nytt och spännande att utforska. En titel som passar just digoch just nu. Jag och min flickvän är flitiga användare och brukar ha för vana att se en film eller serieavsnitt innan vi går och lägger oss. Valet börjar ofta som en uppfriskande utmaning - vi funderar på genre, går igenom tips från kompisar och kollar IMDB.com för betyg.
Vi eftersträvar alltid - och är därmed lika naiva varje gång - att göra det bästa valet, något som ska passa bådas smak och kvällens sinnesstämning. Men när vi inser att vi spenderat ungefär lika lång tid på att välja film som filmen är lång, så uppstår andra sorters känslor. Frustration till exempel och min flickvän kanske smått irriterat säger: ”välj något bara!”. Någonstans här har också den förväntansfulla stämningen i rummet förvandlats och den blir inte bättre av att jag till slut väljer ut en film som jag – och bara jag – vill se.
Mjuka värden, ett problem ?
Den här situationen är inte unik. Svårigheten att välja film via On Demand-tjänster har till och med fått ett etablerat uttryck, ”Netflix-syndromet”, som uppstår när en person är oförmögen att fatta beslut på grund av att valmöjligheterna är för många. Det finns även ett mer vetenskapligt accepterat begrepp för denna företeelse: ”Choice overload problem” (Se Iyengar och Lepper 2000). Vad exemplet såväl som begreppen pekar mot är att för mycket valfrihet kan leda till paralys snarare än handlingskraft.
Som kulturforskare (etnolog) är jag intresserad av varför vissa värden under vissa historiska tidpunkter prisas och blir eftersträvansvärda. I dagens senmoderna samhälle har (maximal) individuell valfrihet som en del i paketet ”mjuka värden” blivit starkt normerande. Vi ser inte minst tendenserna i skolan och i arbetslivet. Det kanske mest träffande exemplet som illustrerar övergången från ”hårt” till ”mjukt” går att hämta från synen på ledarskap. Idag förväntas chefen inte peka med hela handen, utan stimulera ett slags frivilligt följarskap som bygger på individers inre motivation och möjligheter att få göra självständiga val. Som ledarskapskonsulterna betonar ska dagens chef vara ”ledare, och inte chef”.
Valmöjligheterna ökar konstant
Men är inte självständighet något att eftersträva? Ska inte människor ges möjligheten att påverka genom att göra val? Problemet är när man inte längre har ett val om huruvida man vill göra ett val. När valen så att säga blir krav. En alltför ensidig fokusering och förståelse av ”mjuka värden” som något rakt igenom gott kan dölja negativa konsekvenser. ”Netflix-syndromet” är ett exempel på det. Ett annat exempel som belyser ytterligare en aspekt av de mjuka värdena kan hämtas från sociologen Slavoj Zizek. Tänk dig en pappa och en son. Pappan vill att sonen ska besöka sin farmor. Om situationen skulle ha utspelat sig för 70 år sedan skulle pappan troligtvis ha sagt något i stil med: ”Du ska besöka din farmor, det är din plikt att göra det”.
Mot denna pedagogiska modell ställer Zizek den ”postmoderna föräldern”, som istället skulle säga ungefär: ”Din farmor skulle bli så glad om du besökte henne. Du gör som du vill, men hon skulle bli jätteglad”. Enligt Zizek representerar båda sätten maktutövning, men det senare exemplet kan, trots sin mjuka framtoning, beskrivas som hårdare. Den ställer ytterligare ett krav på sonen i fråga: du ska inte endast besöka farmor, du förväntas göra det för attdu tycker om det. Idag ska vi inte bara arbeta och göra våra uppgifter, vi förväntas självuppfyllas av dem. Det ska till och med vara ”kul” att åka till IKEA. Är det verkligen ett rimligt krav att ställa på våra förhållningssätt till livets alla åtaganden?
I ett samhälle där valmöjligheterna ökar konstant, och där känslomässigt engagemang görs till krav, riskerar det ”mjuka” att bli det ”hårda”. Vi behöver därför omförhandla våra förståelser av uppdelningen mellan ”mjukt” och ”hårt” för att hitta rimliga förhållningssätt i privatlivet, inom skolan samt arbetslivet. Hur ska ledare balansera mellan att peka med hela handen och att hålla handen? Detta är temat för min pågående forskning.
/Kalle Ström, kulturforskare
(doktorand på Stockholms Universitet) som forskar om ungas relation till spänningsfältet mellan hårda och mjuka värden.
Efter 17 år i världens bästa liga, tre OS, 148 landskamper, ett antal titlar och en karriär där jag blivit tränad av några av världens bästa handbollstränare och ledare avslutade jag min karriär som handbollsspelare i juni 2018. Ett kapitel i mitt liv var över.
Beslutet hade växt fram och jag var säker på att jag hade valt rätt redan när domaren blåste igång den sista matchen. Den stora frågan var vad jag skulle göra istället. En av de första sakerna som jag bestämde mig för att göra var att gå FLU (Förändringsledarutbildningen) hos CHPS.
För närmare 20 år sedan tränade Tjolle Ström mig i junior- och ungdomslandslaget och även om vi inte var överens om allt så sådde hans ledarskap ett frö i mig. Bland annat så minns jag att han vid vårt första möte frågade mig varför vi från Ystad var så dåligt tränade men så bra på att spela handboll. Den frågan retade mig, jag kände mig orättvist behandlad och tyckte att jag kunde svara på det som gällde min egen träning men inte på en generell fråga kring alla handbollsspelare från Ystad.
Nu i efterhand har jag funderat över om han inte, redan då hade en tanke med sitt ledarskap när han ställde den frågan.
Under min karriär har jag haft jag privilegiet att bli tränad av några av världens bästa tränare och ledare; Valero Rivera, Noka Serdarusic, Bengt Johansson och Mats Olsson. De har självklart format mig som spelare men också mina värderingar och mina tankar som ledare / tränare idag. Framför allt Valero och Noka var väldigt tydliga i sitt ledarskap, det var direkt och rak kommunikation. Det är något som jag alltid har uppskattat.
När jag i höstas hade avslutat de två första dagarna av Förändringsledarutbildningen översköljdes jag av en tanke. Jag insåg att jag borde ha gått den här utbildningen för femton år sedan, så stor var dess påverkan på mig och lika mycket som den utvecklar och hjälper mig i mitt ledarskap så påverkar den mig som person.
Dessutom hade jag önskat att flera av de tränare som jag mött under mina år som proffs hade tagit sig tid att gå den här utbildningen. Den öppnar upp för tankar och visioner, den skapar förståelse och en lyhördhet för individer och dess plats i ett lag. Jag har alltid haft ett behov av tydlighet, ramar och rak kommunikation. Därför passar det mig som handen i handsken, samtidigt som den ger mig en större förståelse för tolkningar och tankar.
Inom lagidrotten är att vi är väldigt duktiga på att sätta upp mål och visioner, däremot är vi inte lika duktiga att följa upp vårt arbete. Efter en säsong så är det lätt att se om vi nådde upp till de resultatmässiga målen eller inte, men det är väldigt sällan som vi i det dagliga arbetet ställer frågan om det vi gör verkligen för oss närmare där vi vill vara.
En annan intressant fråga när det gäller just lag idrott och teamwork är frågan hur individen behandlas i ett kollektiv. Alla behöver behandlas olika, alla är olika. Kan man göra det ? Nej, självklart inte. Däremot kan man i de allra flesta fall bli betydligt bättre på att ha en tydlig kommunikation inom de ramarna som gäller för att underlätta för individerna.
En annan viktig sak i ledarskapet är ärlighet. Var alltid ärlig, även med de sakerna man inte kan eller är så bra på. Själv har jag inga problem med att erkänna saker som jag faktiskt inte kan eller inte är bra på. Alla de komponenterna tar jag med mig när jag nu har startat nästa kapitel av min karriär.
Jag jobbar som målvaktscoach för bland annat de flerfaldiga tyska mästarna THW Kiel, Ystads IF och Österrikes landslag, och tack vare FLU har jag även fått möjligheten att hjälpa ledare att bli ännu bättre. Det ser jag verkligen fram emot.
Mattias Andersson, målvaktstränare för THW Kiel, Österrikes handbollslandslag
samt Ystads IF.
[et_pb_section bb_built="1" fullwidth="off" specialty="off"][et_pb_row][et_pb_column type="4_4"][et_pb_text admin_label="Din text här " _builder_version="3.18.8"]
Vad betyder det egentligen?
VÄRDEGRUND! VÄRDERING! VÄRDEORD!
Innan jul var jag bjuden på en fest som en av mina tidigare aktiva hade. Bland de ca 80 inbjudna personerna var det jag som tränare och tio aktiva som i tonåren växte upp med varandra och blev sammansvetsade. I gruppen var det en av dem som kom från en annan klubb i södra Sverige. Han uttryckte att han upplevde total kaos i träningsgruppen när han kom till klubben. De andra tittade förvånat på honom för de upplevde en stenhård disciplin med tydliga regler. Ingen hade en aning om hans upplevelse för kulturen och värderingen var inget som diskuterades utan togs för givet, och då umgås några av dem mycket fortfarande 35 år senare. Värderingar är olika och nya miljöer och medspelare kräver tydliga förklaringar om vad som gäller. Detta gäller lika mycket för unga som gamla.
Hur ser du på det ordet? Vad tolkar du in? Är det samma syn på innebörden som dina vänner, kollegor eller familj ser på ordet? Chansen, eller risken för att det inte är kanske inte så är stor! Att komma till en samsyn kan vara tufft och det kräver ett jobb och ansvarstagande från alla berörda. Åsikterna är många och flera av dem kommer just utifrån en värdegrund, troligen från åsiktsägarens egen! Den värdegrunden är kanske i sin tur inte alltid förankrad och förstådd hos någon annan.
Alla företag, idrottsorganisationer, arbetsgrupper och säkert några till, pratar om att de har eller jobbar på en värdegrund. Jag undrar hur många som verkligen vet vad den värdegrunden innebär? Det hör till att säga att man jobbar utifrån en värdegrund och en kultur men hur involverade är de som berörs?
För mig är värdegrund/ värdering/ värdeord att ta fram ord/meningar som alla förstår innebörden av och att leva/ arbeta efter den mot ett gemensamt mål, en intention. En gemensam tolkning som man accepterar eller inte! Skulle det vara så att man inte accepterar den kultur och värdering som är bestämd bör man överväga att gå skilda vägar. Det är inte ovanligt att ”chefen” pratar om den goda kulturen man har och att alla är nöjda. Det är, enligt mig, inte ovanligt att det stämmer med i hela organisationen.
Det tog lång tid för mig att inse att värderingar är viktiga och att det var lika viktigt att veta och förstå mina egna värderingar och inse att andra inte alltid har samma värdering som jag. En värdering är ofta min egen och det är mitt ansvar att ta reda på om den överensstämmer med andra som är berörda i varje separat situation. Om vi har olika värderingar är det något jag själv kan ta beslut om ifall jag vill vara en del av, ändra min egen värdering eller gå vidare.
Vi, CHPS – Centrum för Högpresterande System, står för och förmedlar de vi jobbar tillsammans med, en samsyn på vad värderingar egentligen betyder. Det är de som vill ha, en för dem, speciell värdering och kultur som måste göra jobbet! Vi kan guida och leda i försöken att nå förståelse för och inse vad som behöver göras för att det skall bli som man vill ha det, och ibland tror att de har det, eller önskar att man har det. MEN…. Är man inte beredd att göra jobbet på alla plan, och få alla berörda involverade i värderingen, så har några få lagt ner jobb och pengar till ingen nytta. Förr var det dokument som kallades dammsamlare i hyllan, idag är det något som tar för stor plats i datorns minne.
En värdering kan alltså även betyda trygghet, man vet vad som gäller.
Det är många, både forskare och lekmän som uttalar sig om att värdegrundsprocesser inte fungerar. Jag menar att de har delvis rätt men att de utgått från processer som inte genomförts på rätt sätt. När vi intervjuat medarbetare och chefer om varför det inte fungerat, återkommer ofta kommentarer som dålig uppföljning, otydliga syften, alla får inte vara med och påverka, att värderingar och förhållningssätt kommer uppifrån och att det upplevs som ett projekt som har en början och ett slut.
De som forskar om kulturer hävdar att en kulturprocess aldrig tar slut. De menar också att kulturen sitter i människan samt i relationen mellan människor. Det innebär att varje gång jag beter mig som vi bestämt så befäster jag den kultur som är vi vill ha och varje gång jag inte beter mig som vi bestämt så talar jag tvärtemot om att det inte är viktigt.
Det är avgörande att högsta ledningen verkligen är beredda att stå upp för och jobba mot den förändring man vill ha. Det är också avgörande att värderingarna och beteenden leder till de mål som företaget önskar såsom ökad lönsamhet, ökat kundnöjdhet samt ökad personalnöjdhet. Annars riskerar värderingsprocessen att ligga vid sidan av ordinarie verksamhet och upplevs då som mindre viktig.
Efter att ha varit ett stöd i processer för gemensamma värderingar och förhållningssätt i snart 20 år menar jag att det finns faktorer som måste finnas med för att man ska lyckas att skapa den förändring man vill. Saknas dessa faktorer kommer värdegrundsprocesserna med största sannolikhet inte fungera.
Men när dessa faktorer finns med, när högsta ledningen är beredda att göra jobbet, när medarbetarna får vara med och påverka på sin nivå och när det sker en kontinuerlig uppföljning – då är sannolikheten stor att man också kommer att nå sina mål. Vilka faktorerna är återkommer jag till i en senare blogg.
Tjolle Ström
CHPS AB
En fungerande företagskultur minskar kostnaderna och ökar produktiviteten och försäljningen. I nya boken “The Culture Cycle” rapporterar Harvard Business School Professor Emeritus James L. Heskett sina resultat kring kulturens vikt för prestationen.
Läs artikeln The Profit Power of Corporate Culture från Nyhetsbrevet HBS Working Knowledge. Klicka här
Det du gör just nu, leder det dit du vill? Eller har du kanske inte funderat på vad du vill uppnå? Om du har en vision som gäller ditt liv, har du funderat på vilka behov hos dig den visionen ska tillfredsställa?
Drivkrafter. Vi har alla starka drivkrafter inom oss. Det kan vara till exempel status, revansch, makt, oberoende, utveckling osv. Har du någon gång funderat på vad som driver dig? Vad det är som får dig att gå upp på morgonen. Som får dig att gå till jobbet. Eller att gå hem från jobbet. Min erfarenhet är att de som vet något om sina drivkrafter har lättare att hitta motivation för att göra det de gör, om det nu leder dem åt rätt håll. Annars har de även motivationen att förändra, att helt enkelt börja göra något annat. Något som leder dit de vill.
Börja med slutet i sikte. Om du inte vet vart du ska är det mycket svårare att fatta beslut om vad du ska göra. Därför tror jag på tanken att börja med slutet i sikte. Var slutet är kan ju vara olika i olika situationer. Det innebär också att det kan finnas olika slut att börja med. Exempelvis vad ska ditt liv leda till? Hur ska du må när dagen är slut? Vilket tillstånd ska dina medarbetare ha efter mötet du håller på att planera? När du har svaret på dessa frågor är det dags att fundera på ”Om det här ska bli sant, hur ska jag då göra?”. Sedan under själva genomförandefasen är det viktigt att fortsätta hålla uppmärksamheten på slutmålet och då är frågan ”Det jag gör nu, leder det dit jag har bestämt”. Så länge svaret är JA, så vet du varför du gör det du gör och då har du också antagligen mer motivation att göra just det.
Varför inte börja nu – att läsa den här bloggen, leder det dit du vill?
Den senaste veckan har det varit en artikelserie om vuxenmobbing på svenska arbetsplatser. Något som har varit slående är hur lite hjälp de drabbade individerna har fått från sina fackföreningar, ibland har fackrepresentanterna till och med ställt sig på mobbarnas sida.
Idag på DN debatt skriver företrädare för LO ”Vi behöver krafttag för att förbättra arbetsmiljön”.
Jag håller så klart med. Det som förvånar mig är att debattartikeln bara ställer krav på regeringen. Med tanke på vad som har kommit fram i Maciej Zarembas artiklar om vuxenmobbing hade det varit klädsamt om LO-företrädarna nämnt någonting om vad de själva tänkt göra för att förbättra sitt arbete vad gäller att stötta de mobbade ute på arbetsplatserna.
Detta hade naturligtvis inte fråntagit regeringen sitt ansvar för att förbättra arbetsmiljön men det hade sannerligen ökat LO:s trovärdighet i frågan. Som debattartikeln är skriven nu blir det i mina ögon bara pinsamt.
Bland våra framgångsnycklar för att bli högpresterande över tid ligger trovärdighet i mitten. Just därför att trovärdighet är så viktigt. Det spelar ingen roll vad individer, företag och organisationer beskriver som sin värdegrund eller sin vision om man sen går ut och gör något annat i vardagen. De som lyckas med det de vill över tid – de som mår bra OCH presterar bra – de lever som de lär!
Jag har träffat på många exempel på motsatsen:
-Företag som går ut med att de vill ha ”team work” och sen ger bonus och uppmärksamhet till individuella insatser.
-Chefer som hävdar att det är viktigt att respektera varandra och sen inte lyssnar på medarbetarnas åsikter.
-Idrottare som säger att de vill bli bäst men inte går och lägger sig på kvällen och därmed inte sover ordentligt.
-Medarbetare som tycker att det skrattas för lite på arbetsplatsen men inte skrattar och skojar själva.
Naturligtvis är vi alla människor. Ibland lyckas vi bättre och ibland lyckas vi sämre. Trovärdighet är för mig ändå att erkänna att det ibland blir fel och att sträva mot att göra rätt nästa gång. Framför allt är trovärdighet en avgörande faktor för att prestera över tid. Avgörande både för att själv må bra och prestera och för att alla dem jag har runtomkring mig ska kunna må bra och prestera.
Att både det jag säger som individ och det jag säger som företrädare för min organisation hänger ihop med det jag gör, det skapar trygghet och minskad stress. Det ger också en avsevärt förbättrad arbetsmiljö!