Kortsiktigt kanske det är bra men det blir som att spurta från början när man ska springa maraton, det finns risk att företagets prestation över tid blir lidande.

Den som har mycket att göra kan förmodligen klämma in en extra arbetsuppgift någonstans men frågan är på bekostnad av vad. Är det på bekostnad av en annan arbetsuppgift måste man vara säker på att den nya uppgiften är viktigare än den andra för företagets totala prestation för att den ska prioriteras. Är det på bekostnad av personens lunch eller annan typ av vila är det helt säkert dåligt för företagets totala prestation. Kvaliteten och effektiviteten sjunker när vi inte får i oss energi eller ger hjärnan möjlighet att göra något annat ett tag och därmed få chansen att bli smartare och fatta bättre beslut. Är det på bekostnad av privatlivet är det också riskfyllt över tid, det är inte bra för varken människan eller företaget om någon blir sjukskriven på grund av stress eller depression.

Den som har litet att göra kanske inte vet om det och vad händer om man fortsätter ha litet att göra. Till exempel kanske personen i fråga vänjer sig vid en lägre prestationsnivå, tycker att det är normalt och kommer inte till sin rätt på det sätt den skulle kunna. I annat fall kanske personen i fråga blir uttråkad, söker sig till ett annat jobb och man måste lära upp någon ny. Eller så kanske den börjar undra varför ingen frågar den om något, tappar självförtroende, blir deprimerad och kanske till och med sjukskriven.

Jag tänker att inget lag är bättre än sin svagaste länk och därmed att det viktigt att se till att alla är med och bidrar. Att tänka långsiktigt när man ber andra om hjälp är helt enkelt bättre taktik på arbetsplatsen.