Intervjuerna fortsätter och jag blir medveten om den annorlunda rollen jag har. I vanliga fall håller jag utbildningar om de ämnen vi ställer frågor kring. Exempelvis feedback. Jag har massor att säga i ämnet, åsikter, erfarenheter, tankar med mera men jag sitter ju och intervjuar för att få veta mer om vad just den här chefen tänker. Vad jag tänker och tycker vet jag ju redan, om vi skulle skriva en bok om det behövde vi inte ha några intervjuer…

Det är ovant att ställa frågorna på det sätt som jag gör nu: Vad är feedback? Hur kan man arbeta med det? Jag känner mig nästan lite småpuckad, som om jag inte hade en aning.

Då gäller det att hålla intentionen i huvudet, jag är här för att ta del av just den här människans tankar i ämnet, för få ett material som ska sammanställas i en bok. Ramen är en intervju och min roll är att ställa frågor som lockar fram det personen har att säga. Inte att tala om för den vad jag tycker.

Självklart är jag van att lyssna i en coachningssituation men det här är något helt annat. Ovant men lärorikt. Och med intentionen i minne blir det mycket lättare.

Att tänka på intention, ram och roll tänker jag att det dessutom i sig är en övning i förståelse för spelet!