Efter 17 år i världens bästa liga, tre OS, 148 landskamper, ett antal titlar och en karriär där jag blivit tränad av några av världens bästa handbollstränare och ledare avslutade jag min karriär som handbollsspelare i juni 2018. Ett kapitel i mitt liv var över.
Beslutet hade växt fram och jag var säker på att jag hade valt rätt redan när domaren blåste igång den sista matchen. Den stora frågan var vad jag skulle göra istället. En av de första sakerna som jag bestämde mig för att göra var att gå FLU (Förändringsledarutbildningen) hos CHPS.
För närmare 20 år sedan tränade Tjolle Ström mig i junior- och ungdomslandslaget och även om vi inte var överens om allt så sådde hans ledarskap ett frö i mig. Bland annat så minns jag att han vid vårt första möte frågade mig varför vi från Ystad var så dåligt tränade men så bra på att spela handboll. Den frågan retade mig, jag kände mig orättvist behandlad och tyckte att jag kunde svara på det som gällde min egen träning men inte på en generell fråga kring alla handbollsspelare från Ystad.
Nu i efterhand har jag funderat över om han inte, redan då hade en tanke med sitt ledarskap när han ställde den frågan.
Under min karriär har jag haft jag privilegiet att bli tränad av några av världens bästa tränare och ledare; Valero Rivera, Noka Serdarusic, Bengt Johansson och Mats Olsson. De har självklart format mig som spelare men också mina värderingar och mina tankar som ledare / tränare idag. Framför allt Valero och Noka var väldigt tydliga i sitt ledarskap, det var direkt och rak kommunikation. Det är något som jag alltid har uppskattat.
När jag i höstas hade avslutat de två första dagarna av Förändringsledarutbildningen översköljdes jag av en tanke. Jag insåg att jag borde ha gått den här utbildningen för femton år sedan, så stor var dess påverkan på mig och lika mycket som den utvecklar och hjälper mig i mitt ledarskap så påverkar den mig som person.
Dessutom hade jag önskat att flera av de tränare som jag mött under mina år som proffs hade tagit sig tid att gå den här utbildningen. Den öppnar upp för tankar och visioner, den skapar förståelse och en lyhördhet för individer och dess plats i ett lag. Jag har alltid haft ett behov av tydlighet, ramar och rak kommunikation. Därför passar det mig som handen i handsken, samtidigt som den ger mig en större förståelse för tolkningar och tankar.
Inom lagidrotten är att vi är väldigt duktiga på att sätta upp mål och visioner, däremot är vi inte lika duktiga att följa upp vårt arbete. Efter en säsong så är det lätt att se om vi nådde upp till de resultatmässiga målen eller inte, men det är väldigt sällan som vi i det dagliga arbetet ställer frågan om det vi gör verkligen för oss närmare där vi vill vara.
En annan intressant fråga när det gäller just lag idrott och teamwork är frågan hur individen behandlas i ett kollektiv. Alla behöver behandlas olika, alla är olika. Kan man göra det ? Nej, självklart inte. Däremot kan man i de allra flesta fall bli betydligt bättre på att ha en tydlig kommunikation inom de ramarna som gäller för att underlätta för individerna.
En annan viktig sak i ledarskapet är ärlighet. Var alltid ärlig, även med de sakerna man inte kan eller är så bra på. Själv har jag inga problem med att erkänna saker som jag faktiskt inte kan eller inte är bra på. Alla de komponenterna tar jag med mig när jag nu har startat nästa kapitel av min karriär.
Jag jobbar som målvaktscoach för bland annat de flerfaldiga tyska mästarna THW Kiel, Ystads IF och Österrikes landslag, och tack vare FLU har jag även fått möjligheten att hjälpa ledare att bli ännu bättre. Det ser jag verkligen fram emot.
Mattias Andersson, målvaktstränare för THW Kiel, Österrikes handbollslandslag
samt Ystads IF.
